En blåsig måndag eftermiddag i januari träffar jag äntligen denna fängslande unga kvinna med så mycket naturlig livskunskap, som skulle räcka för ett helt liv för många. Det lilla huset där hon bor är gömt bakom andra större hus och hon möter upp oss med ett stort leende för att visa vägen. Hon utstrålar något som jag har svårt att sätta ord på men som gör även mig lugn och harmonisk. Vi sätter oss i hennes ombonade kök och börjar prata om livskvalitet. Jag är nyfiken på vad hon har att säga.
Läs intervjun med henne om livskvalitet på https://www.anoteket.se/…/jennifer-racz-fylld-av-langtan-so…/